Apan Knut Olvon, del 9

Knut Olvon funderade över ifall de två blodtörstiga aporna skulle uppskatta hans närvaro eller bara slita honom i stycken. Han samlade mod och utbrast:

- Eh...

De två illivlliga primaterna vände sina huvuden mot honom.

- KILL! KILL!

Och Knut Olvon började springa igen. De var tydligen väldigt, väldigt fientliga. När han såg sin korpkompis spurtade han och skrek för full hals:

- THE APES DO NOT WANT TO STOP BEING GRUEY!

- TRAITOR! svarade korpen och anföll Knut Olvons huvud.

Knut Olvon blev naturligtvis ledsen över att den enda person som denna dag inte hade velat ha honom död nu faktiskt ville det. Han vände tillbaka mot stan. Det var flera kilometer dit, och landskapet bestod bara av grästäckta kullar, och grästäckta kullar har inte många gömställen. Han sprang, och sprang, och sprang, och sprang, och sprang, och sprang...

Till sist nådde han sin hemstad. Han vände sig om, och med en halv sekunds försprång lyckades han ducka för korpen som gjorde allt för att spetsa Knut Olvons huvud. Den stackars apan gömde sig bakom en soptunna, vilken korpen lätt lyckades krosa helt med sin näbb.

Knut Olvon sprang ännu en gång iväg. Han kom ihåg att något inte stod rätt till i den här staden, men innan han han tänka längre flög locket till en gatubrunn framför ansiktet på honom. Han kollade över sin axel och såg en grön tentakel.

Han sprang därifrån, men efter några steg såg han vargflocken dyka upp bakom ett hörn. Han vände om och svängde in på en annan gata. Han såg en skylt där det stod "Folks problemlösningar". Han stanna och såg att "Folks problemlösningar" var en vapenaffär som ägdes av en av hans 25 ärkefiender, nämligen Folk. Han kikade närmare, och såg till sin fasa att Folk satt där inne och rökte pipa. När han fick syn på Knut Olvon såg det ut som om en blixt gick genom, och greppade tag i sin kniv, skar sönder sin köksvägg och började hugga vilt efter Knut Olvon.

Knut Olvon sprang vidare, och kom på att han kunde något som Folk inte kunde, nämligen att klättra på byggnaderna, så han tog sats, hoppade upp på ett fönster och började klättra. Plötsligt var han inte förföljd av Folk längre, utan av de två blodtörstiga aporna som han mött ute på ängarna. Han klättrade till skyskrapans topp och såg då att den barbariska duon inte ens var halvvägs upp.

Då såg han något långt borta på ängarna. Det var varelsen som han varit nära att bli uppäten av tidigare. Den vände sig mot staden, tog ett hopp och...

- HOLY GREAT MOTHER OF BUDDHA! skrek Knut Olvon när han såg att besten på en sekund hade tagit sig till hans stad.

Han var tydligen inte ut efter att ha ihjäl just Knut Olvon. Han välte de byggnader han kunde se, och slukade de levande varleser han kunde se. Knut Olvon suckade.