Apan Knut Olvon, del 6

Knut Olvon hoppade undan när Folk vilt svingade sin Caruhl-Baschn. Han började springa åt andra hållet, men han kom snart på att där fanns en uppretad vargflock som sprang mot honom. Han såg att gatubrunn var öppen, och hoppade ner.

Han landade i en urtorkad kloak, som konstigt nog var väldigt ren. Han tittade ovanför sig och såg att någon stod lutad över brunnen. När han tittade närmare såg han att det var Folk som stod och glodde på honom med en bister min. Knut Olvon gillade inte situationen och vandrade vidare i klokaerna. Omgivningen ändrades inte. Klokaerna var lika rena och torra hur långt han än gick.

- HHUUUUUUURGLLLL!

Knut Olvon stannade till och tittade på varelsen som hade utlöst sitt miserabla gurglande. Där satt en grön, blob-liknande gegga som täppte till röret. Han såg illamående ut.

- Hu art thou?

- GUUUURGL!

- Eye will help thou.

Knut Olvon plockade fram sin husnyckel och försökte bända loss bloben.

- NOOOO!

- w00t?

- Iiiiiiif yooou release meeeeeee... sade bloben med en störande långsam ton.

Tystnad i tio sekunder.

- Youuuu will diiie, and I will throw up.

Knut Olvon struntade i detta och fortsatte bända loss den stönande saken. Detta var ett förfäligt misstag, då bloben täppte till ett rör som innehöll tio tusen liter avloppsvatten. Knut Olvon insåg att detta var sant då saken började spy illaluktande sörja, som höll på att fylla kloaken.

- Uh-oh, sade Knut Olvon och sprang till närmaste stege.

Han klättrade upp så fort han kunde, men oturligt nog stod varflocken och väntade vid rörets ände. Han flydde nerför stadens huvudgata, med vargarna några meter bakom sig. Ännu en gång räddade hans smidighet honom, då han hade lättare att tränga sig förbi alla människor som gick längs gatorna.

Vargarna hamnade allt längre ifrån honom medan han sprang. Men plöstligt stannade han på grund av att locket till en gatubrunn for upp i luften och landade några meter därifrån. Han tittade ner och hörde:

- Youuuuu've ruined it aaaaaaall...

Och så flög en grön, slemmig tentakel upp ur brunnen. Den viftade efter Knut Olvon, men nådde inte honom. Då slogs gatubrunnen närmast Knut Olvon upp och ännu en tentakel kom upp. Knut Olvon sprang vidare, och varje gång han passerade en gatubrunn hände samma sak igen. Detta saktade ner honom kraftigt, och han hörde hur vargflocken ännu en gång började komma ifatt honom.